En liten detalj har vuxit och blivit stor.
Någonting som många tar för givet är för andra inte självklart. Man gör hela tiden sådant som man inte tänker på att man gör. Alla gör det. Det är invanda mönster som går på automatik. Att klä på sig sina kläder är för många en enkel procedur. För många är det mer komplicerat. Man har olika förutsättningar till att klara av saker och ting. Jag har tidigare i mitt liv varit en av de som har klarat av att få på mig mina kläder själv. Jag var en av de som inte funderade över hur jag gjorde utan det tillhörde ett väl invant mönster att få på mig kläder på min kropp. Dessa mönster i ens liv kan dock brytas. Allting har en risk till att förändras och såblev det för mig. Numera har jag inte samma förutsättningar till att klara av en del av det som jag tidigare gjorde. Sådant som jag utförde på egen utan att fundera. Min kropp har förändrats och vi kommer inte lika bra överens numera.
Idag fick jag på mig mina strumpor själv. På egen hand utan någon i min närhet. Detta är någonting som jag tidigare i mitt liv gjorde utan att fundera över att eller hur det utfördes. Så förändras någonting och man blir allt mer beroende av någon annan. Min kropp förändrades, mina ben. De tappade rörelse efter en ryggoperation som skulle ha blivit positiv. Idag rör jag mig inte på samma sätt och allting fungerar inte på samma sätt som det en gång gjorde. Som sagt, saker och ting kan plötsligt förändras. Både till det sämre och till det bättre. Idag blev det till det bättre. Att ta på sig strumpor är en liten sak för många men en stor sak för mig. Just nu.
Hjulen snurrar, hjulen rullar
/Rebecka/