Jag minns inte vad jag tyckte om att börja i skolan. Det var säkert spännande med allt nytt och jag vet att svenska var mitt favoritämne under skoltiden. Jag tyckte om att skriva och det gör jag fortfarande.
Min mamma hörde i god tid av sig till rektorn på den skola som jag skulle börja på. Detta för att förbereda honom på att han kommer att få en elev sittandes i rullstol på sin skola. Byggnaderna var inte fullt anpassade. Där fanns ingen hiss till exempel så jag skulle bara kunna vistas på nedersta våningen. Fastän mamma hörde av sig ca två år innan jag skulle börja i första klass så hände ingenting förrän långt senare.
När jag skulle börja i fjärde klass blev vi förflyttade till en annan skola. Detta för att ombyggnaden av skolan äntligen skulle påbörjas. Vi gick på den andra skolan i ca ett år och sedan fick vi komma tillbaka. Nu fanns där en hiss och jag kunde då komma intill vårt nya klassrum som låg på översta våningen. Även skolbiblioteket kunde jag för första gången besöka. Efter sjätte klass var det dags att byta skola, igen, för att börja på högstadiet. Jag hann bara gå på den nu ombyggda skolan i två år.
Det tog ungefär sju år för rektorn att se till så att alla hans elever kunde gå i skolan på lika villkor. Det är bra med en mamma som inte ger upp. Hon tjatade helt enkelt tills någonting hände.
Skolavslutning första klass
Hjulen snurrar, hjulen snurrar..
/Rebecka/